www.flickanmednamnetmikaelakapitel2.blogspot.com
Där kommer jag att skriva om mina tankar och känslor kring min sjukdom Utmattningssyndrom.
Kram Mikaela
Idag har jag suttit ute på min altan i tystnaden och njutit i solen med en kopp kaffe. Underbart! Altansäsongen närmar sig och det kan inte gå nog fort... kan inte bara våren komma snart? Jag vet att det är för tidigt men dagar som dessa längtar man ju nästan ihjäl sig.
Dagens klapp på axeln blir att jag har promenerat till jobbet två dagar i rad. Detta att bara ha en bil är än så länge inga problem. Johan lämnar bilen på mitt jobb när han har lämnat tjejerna på dagis, och sedan går han till sitt, och jag kan ta bilen och hämta tjejerna! Tipp topp!
Det här med att ge båda barnen exakt lika mycket kärlek, lika mycket uppmuntran och lika mycket tid... och dilemmat när den ena behöver ett pepp-talk, måste man ta det med den andra också, för annars får den för lite uppmärksamhet. Och det ändå slutar i Du tycker om henne mer än mig, och tårar som rinner stilla ner för kinden... mitt hjärta brister! Hur ska man räcka till, hur ska man göra rätt?
Lilla skruttan är inte så liten längre |